Tänkte börja skriva en novell här på bloggen, om Isak såklart. Jag har gjort en kategori för novellen så ni lätt kan hitta alla delar! Hoppas ni kommer gilla den! Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker, om den är bra/dålig :)

 

----------------------------------------------------------------------

 

Jag öppnade långsamt ögonen, kastade en arg blick på den pipande väckarklockan. Som om det skulle få den att sluta låta. Efter några sekunder slog jag till den med baksidan av min hand, den gick i två delar när den stutsade mot golvet. Men den slutade iallafall låta. Sen vände jag mig om och somnade. När jag vaknade igen hade skolan redan börjat, för en timme sedan. Jag kastade mig upp ur sängen och sprang mot garderoben, på vägen dit sparkade jag till väckarklockan så den rullade under in sängen.

 

Jag sprang mot klassrummet, tvekade med handen vid dörrhandtaget men öppnade sedan snabbt. Som jag trott kollade alla upp mot mig. Jag log lite nervöst och kollade sen mot min lärare Stina och förklarade att min väckarklocka inte ringde. Det var nästan sant. Sen gick jag till min vanliga plats, mellan Ella och Max. Kramade om Ella och gav Max en puss.

"Din väckarklocka ringde inte?" Sa Max och blinkade med ena ögat.

Jag skrattade. Världens bästa Max. Jag öppande min mattebok men kunde inte koncentrera mig. Mina tankar kunde inte släppa det mamma sa igår. "Jag har fått jobb i Göteborg, vi ska flytta så detta blir din sista vecka här i Stockholm." Inte kan man väl göra så, bara flytta sådär? Jag har allt här. Det går inte. Jag har inte berättat för någon än. Men jag vet att jag måste. Försökte fokusera på talen i boken. 20% av 400 kr. Vet inte. Varför måste vi flytta just nu? 40 kr kanske är svaret. Mamma kan flytta om hon vill, jag tänker stanna. Nej 80 kr är 20% av 400 kr. Jag kan bo hos Max, eller Ella. Jag vaknade upp ur mina tankar av att Ella drog i mig, alla andra var redan ute ur klassrummet.

"Mår du inte bra idag, Linnea?" sa hon och tittade oroligt på mig.

Jag försökte svara att jag visst mådde bra, inget fel på mig inte. Men min röst höll inte. Tårar letade sig ut ur mina ögon och rann långsamt ner för mina kinder. Ella kramade om mig.

"Jag ska flytta till Göteborg."

 

Efter ett tag kom Max in till Ella och mig. Han tittade på mig, på det sättet som bara han kan.

"Vad är det, Linnea?" Han lär uppriktigt orolig. "Vad har hänt?"

Jag torkade mina tårar och drog mig ur Ellas kram. Max höll på att börja gråta han också.

"Snälla Linnea säg vad det är!" bad han. Då berättade jag hela historien för både Ella och Max, om att mamma fått sparken från sitt jobb, att vi förlorade alla våra pengar, jag berättade allt. Och om flytten. Vi måste flytta dit. Det kommer inte funka annars.

"Men Linnea, varför har du inte sagt något?" Jag skakade på huvudet, jag visste inte. "Linnea, finns det något jag kan göra?"

Max hade börjat gråta. Jag har aldrig sett honom göra det förut.

"Håll om mig. Hårt." Det gjorde han. Älskade Max.

 

Veckan gick overkligt fort. Snart var det dags att åka. Lämna allt. Jag hade bett Ella komma och vinka av mig när vi skulle åka. Inte Max, för då hade jag aldrig klarat att sätta mig i bilen ovetandes om när jag skulle få se honom igen. Ella och jag stod tysta, tills hon drog fram sin mobil.

"Visst var det Hovås du skulle bo i?" frågade hon och jag nickade. Hovås är en liten stad utanför Göteborg. Hon visade en bild på sin mobil av en blond kille. Den tog ett tag, men sen såg jag vem det var. Isak Danielson. Våran crush från xfactor mer än ett år sedan. Hon log.

"Han bor i Hovås, ni kommer gå på samma skola. Han kanske kan va något för dig?"

Jag skrattade. Men sa att jag inte skulle leta killar, Max var den ända.

"Nehe, men om du ser honom, hälsa från mig!" Hon log åt mig och jag log tillbaka.

"Okej då!"

Sedan ropade mamma från bilen. Mitt leende försvann. Hejdå livet.